Svenska Dagbladet 14 sep 2016

Tysta, meditativa landskap
Pelle Perlefelt, ”Memory”, 2016. Foto: DomeijGallery
Pelle Perlefelt, "Silence"

 
Domeij Gallery, Luntmakargatan 52

Utställningens titel, "Silence", är synnerligen välfunnen. För nog är de landskap, byggnader och interiörer som Pelle Perlefelt målat påfallande ljudlösa. Som bilden av ett mäktigt berg med en grönskande sluttning: alldeles tyst och stilla avtecknar det sig mot en grå himmel som är mer materiell substans än luft. Det är en fantastisk målning där landskapets väldighet får sina proportioner redovisade genom den byggnad, kanske ett kloster, som är belägen långt nedanför bergets topp.
En annan målning, också den med motiv från Mallorca och med samma panoramaperspektiv, är lika tilldragande tystlåten. I förgrunden ett berg med ett kors, bakom vilket ett vidsträckt landskap breder ut sig. Man kan lätt tänka in en Caspar David Friedrich som vandrar upp längs den slingrande vägen mot korset. Kanske i sällskap med Jan Håfström. Här finns även en mycket fin olja, i mindre format, med en kvinna i motljus blickande ut från ett hotellrum över en dimmig bukt.

Text: Dan Backman


 

Kultursidan.nu 7 Mars 2014

För länge sedan. Konstnären Pelle Perlefelt minns Williamsburg 1996. Stadsdelen var ruffig, gräs och buskar trängde igenom asfalten. Han gick. Han såg. Han dokumenterade. Nu har han målat.

Konstnären Pelle Perlefelt promenerade i stadsdelen Williamsburg under några månader år 1996. Utgångspunkt för promenaderna var Olle Bonniérs ateljé, belägen i ett gammalt bankpalats. Kvarteren var delvis förfallna, allmänna platser växte igen. Graffitti fyllde väggarna två meter upp från gatunivå. Folk ställde ut sin soptunna till hämtningsdagen. I närheten låg en välskött park som i en annan värld. Pendeltågen in till New York city färdades högt uppe på Williamsburg bridge. Han passerade bron så gott som dagligen, såg det mäktiga fackverket underifrån.

I denna värld strövade Pelle Perlefelt. Han fotograferade, tecknade i skissblock och tog ibland med sig filmkameran, fångade även stadens ljud. Sedan reste han hem.

– Jag målade mer abstrakt tidigare, berättar Pelle Perlefelt. Egentligen är jag skolad i modellmåleri i Nordiska konstskolan i Kikkola i Finland. Sedan bröt jag med det och började måla abstrakt.
För fyra år sedan tog han fram bilderna från New York. Minnena återkom.

I utställningen Brooklyn history ’96 är målningarna folktomma. Det är staden som kommer till synes som fasadytor och gator. Skrotbilar har förts till sista vilan på en parkeringsplats och är halvt inbäddade i gräs. Graffittimålningarna vindlar organiskt mot enfärgade ytor. Det är sol och skugga, kraftfulla färger som möts.

En del målningar skildrar hela miljöer, andra blir som mer abstrakta utsnitt ur något större. Skärpan är densamma oavsett bildens djup, det gör att allt blir lika viktigt, en helhet.

Själva måleriet skiftar beroende på motiv. Växtlighet är frodigare och med luddigare kontur än husgavlars hårda ytor. Graffittin känns verkligen som graffitti medan en trappa skildras i detalj, ljusets skiftningar i stegen från bottenvåningen till de försvinnande avsatserna högst upp. För att inte tala om den vackert tecknade bron i ljusa färger, den är för övrigt utställningens största verk.

– Jag tycker om arkitektur. Min pappa höll på med modelljärnvägar. Han dog 2009. Då började jag se detaljer på ett annat sätt.

Några objekt finns också i utställningen. En blå soptunna. En röd vattenpost. Hämtade ur miljön, skulpterade i trä och målade. Samt återförda till sin kända omgivning i utställningens form.

Text: ANN-CHARLOTTE SANDELIN

Norrköpings Tidningar 28 Februari 2014

En tid i New York

Åren har gått och kanske har minnena en annan lyster än verkligheten, men den påtagliga närvaron och ljuset är det som gör starkast intryck i Pelle Perlefelts målningar på Galleri Kronan.

Under fyra månader 1996 hyrde han Olle Bonniérs ateljé i Williamsburg, som är en del av Brooklyn..

– Jag besökte massor av gallerier och utställningar, men när jag arbetade så ägnade jag mest åt miljön närmast ateljén, säger han.

En av målningarna återger en intensivt röd huskropp, några bilar på gatan, en växtlighet som ser ut att vara på väg att ta över och i bakgrunden passerar ett tåg på ett spår som ligger i nivå med hustaken. Målningen heter Broadway/Barry Street och visar utsikten från hans fönster.

Under tiden i New York tecknade han mycket, men dokumenterade också omgivningarna genom att filma och göra ljudupptagningar. Efter hemkomsten packade han ner materialet i lådor och där blev det kvar i åtskilliga år innan han bestämde sig för att titta närmare på det. Målningarna som visas på Galleri Kronan har tillkommit under de senaste fyra åren.

– Det gällde att hitta en form som återgav känslor och förnimmelser om hur det var. Jag har jobbat väldigt mycket med ljuset, som jag tänker på när jag ser tillbaka, säger han.

Det finns något mättat och mjukt i hans målningar, men de uppvisar också en närmast geometrisk stramhet. Husfasaderna bildar ett slags abstrakta ytor, fönstren framstår som seriella element och luftintagen längs väggarna markerar distinkta kvadrater.

– Detaljerna är väldigt viktiga i helheten, men trots mängden så har jag varit ute efter att få fram ett lugn i målningarna. Det förekommer knappt några människor, säger han och tillägger att det kanske skiljer verken allra mest från de minnen han fortfarande har.

Pelle Perlefelt berättar att han ibland lekt med tanken att upprätta en karta över området för att visa var han hämtat sina motiv, men tillägger att mycket har förändrats.

– Då var det ganska slitet och många av husen är borta idag, säger han.

Men sättet att bearbeta vistelsen förändrade också hans sätt att måla. Visserligen innehåller hans verk också mer organiska inslag som kontrasterar mot de rena linjerna. Det kan vara trädkronor, färgfält och graffitimotiv på en vägg, men det påminner också om att något hänt i hans konstnärskap.

– Det liknar mer mitt tidigare sätt att arbeta, säger han.

Han har också lyft ut element ur målningarna och på utställningen, som heter Brooklyn history 96, visar han ett par träskulpturer. De föreställer en soptunna och en vattenpost, föremål som har en närmast ikonartad betydelse när det gäller gatubilden i New York. I ett hörn av utställningslokalen rullar också en av videofilmerna från tiden och den utgör ett slags supplement som kalibrerar förhållandet mellan konstverk och verklighet.

Han har inte återvänt till New York och det låter som om han är färdig med erfarenheterna från Brooklyn, men de verkar ändå ha en betydelse i två projekt som sysselsätter honom för närvarande. Båda har på ett liknande sätt en geografisk anknytning och i en text som har drag av programförklaring antyder han att det kan vara en röd tråd.

Utställningen öppnar i morgon och pågår till och med den 16 mars.

Text: PAULI OLAVI KUIVANEN

Folkbladet 28 Februari 2014


På Galleri Kronan återvänder konstnären Pelle Perlefelt till slitna och till synes bortglömda miljöer i New York som har gjort ett starkt intryck på honom.

Pelle Perlefelt hyrde under några månader 1996 en ateljé i Williamsburg, New York. Det var enligt konstnären själv en värdefull period som gav nya intryck, tankar och inspiration.

– Det var inte så mycket av det jag såg i gallerier, konsthallar och museer som gav mig de starkaste intrycken, utan det var min närmaste omgivning, kvarteret runt ateljén. Miljöerna var så starka, säger Pelle Perlefelt.

Området var nergånget med förfallna hus, öde tomter, skräp, bilvrak och graffiti.

– Det var som om de hade hamnat i glömska. Jag blev intresserad av vad som händer när man bara lämnar ett område och låter det krackelera. Det finns en samhällskritik i bilderna, men också en sorts poesi som lyser igenom, t ex i graffitin.

Pelle Perlefelt dokumenterade. Han tecknade, fotade, gjorde ljudinspelningar och filmade miljöerna. Allt material hamnade i lådor som blev liggande ouppackade. Tills för några år sedan, när Pelle Perlefelt började gå igenom allt. Då återvände minnet av New York och nya bilder växte fram på dukarna i ateljén.

Resultatet från de senaste fyra årens arbete kring detta geografiskt förankrade konstprojekt kan man se på Galleri Kronan i Norrköping. På väggarna hänger målningar av miljöerna, bland annat det mäktiga byggnadsverket Williamsburg bridge som sträcker sig över East River, från Lower East Side på Manhattan och Williamsburg i Brooklyn. Dessutom har konstnären hämtat föremål från målningarna som blivit till objekt i utställningen - en soptunna och en vattenpost har lyfts ut i rummet.

Text: SARA SEGRAEUS

NT.SE 20 Maj 2013

Gedigen sommarsalong på NP 33

Sommaren är på intåg i Norrköpings kulturinstitutioner. Galleri Sanders nyinvigda sommarsalong erbjuder konst som räcker för flera besök.
/Pelle Perlefelt har gjort några färgsprakande stadsbilder. Hans bakgårdsmotiv Alley är täckt med färgsprakande graffiti och en hög med ratade möbler och maskindelar i förgrunden./

Text: MATS GRANBERG
Artikelstycke hämtad ur recension av Sommarsalong på NP33

 

KULTURSIDAN.NU 2013

100 konstnärer på NP33:s Sommarsalong (reportage)

/En annan generation, men samtidigt en klassisk komposition är Pelle Perlefelts grafittimålningar, avbildningar av byggnader och hushörn med färgstarka motiv./

Text: ANN-CHARLOTTE SANDELIN
Artikelstycke hämtad ur recension av Sommarsalong på NP33

 

KONSTEN.NET  1 Februari 2011

Vårsalongen på Liljevalchs

/Pelle Perlefelts skira urbana miljöer imponerar med sin klarhet./

Text: ANDERS OLOFSSON
Artikelstycke hämtad ur recension av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm

UPSALA NYA TIDNING 10 Maj 2008

Perlefelt tillbaka i Bror Hjorths Hus
Stipendium. Labyrinter tema för utställningen. Inspireras av natur och vetenskap.
Vartannat eller vart tredje år uppmärksammar Bror Hjorthföreningen genom Återkomst konstnärer som tidigare fått Bror Hjorthföreningens stipendium för unga tecknare. I år har turen kommit till Pelle Perlefelt.

Labyrinter som Pelle Perlefelts Återkomstutställning heter är lite som livet självt. Snårigt. Ibland oförutsägbart och oväntat. Det handlar om att hitta, söka och pröva sig fram.
 -I livet vet man aldrig vad som finns bakom nästa hörn. Vad det är som dyker upp och förändrar riktningen vart man är på väg, säger han.
För elva år sen mottog Pelle Perlefelt stipendiet för unga tecknare som kom att innebära att en resa till Berlin och Skottland blev av.  

-Det var näst sista året på konsthögskolan som jag fick stipendiet. Det var mycket som jag inte sett som jag ville uppleva då, säger han.
 -Jag hade hört mycket om Skottland och naturen där. Vi har också anor i släkten från Skottland. Dom kom hit någon gång på 1600-talet.
Dagen i ateljén i Västberga börjar vanligtvis med en stor kopp kaffe. Han brukar komma in i skaplig tid efter att ha lämnat dottern i skolan. 

 -Först brukar jag bara andas ut och titta lite. Det beror helt på om man är inne i nåt, då sitter jag och tittar på målningen och funderar, försöker väga av hur jag ska fortsätta. Andra dagar kan det vara mycket grundarbete. Oftast målar jag på flera målningar samtidigt. Inspirationen kommer till stor del från naturen, olika vetenskapliga tidskrifter och rymden.  -Bitarna i naturen refererar mycket till varandra, ända från det mikroskopiska till det stora, säger han.

Inslag av kurbitsmåleri finns med, liksom folklore, allting i omgivningen tas in och observeras och målas sen på plexiglas. En av tavlorna som riggats upp när UNT besöker Bror Hjorths Hus föreställer en mikroskopisk värld.
En svart bakgrund har ställts mot en ljusare. Prickar i liknande mönster är utspridda över utanpå båda delarna. Dagen i ateljén i Västberga börjar vanligtvis med en stor kopp kaffe. Han brukar komma in i skaplig tid efter att ha lämnat dottern i skolan. 
-Det är ungefär som om tänker sig en glasskiva med droppar på. Ljuset som faller igenom bildar en skugga nedanför, säger Pelle Perlefelt.
 -Om man tittar på den ljusare edlen och blundar blir den mörk och tvärtom, säger han.
Även om mycket i sättet att teckna och måla förändras under tiden finns den röda tråden kvar, rörelserna i målningarna påminner om de tidigare teckningarna.

 -Nyfikenheten är ett starkt driv och behovet at uttrycka mig. Varifrån den kommer vet jag inte riktigt. Skapandet är stimulansen som ger näring. Man går in i nåt och utforskar det.
 

Text: REBECCA HARIDI

UPSALA NYA TIDNING 8 Juni 2008

Ett angenämt återseende
Pelle Perlefelts återkomst drygt 10 år efter stipendiatutställningen infriar alla förväntningar, skriver Cristina Karlstam
Sina insikter om linjens många gestaltande kvaliteter i bildskapandet har Pelle Perlefelt bevarat och utvecklat sedan som högskolestudent 1997 belönades med Bror Hjorth-stipendiet för unga tecknare. Vid den stipendiatutställning som utöver äran och en summa pengar ingår i stipndiet visade Perlefelt teckningar i blyerts, kol och vinylfärg. om de bilder som då ställdes ut skrev jag i min recension på kultursidan: "Till sin karaktär är hans teckningskonst kraftfull och samtidigt finstilt, grafiskt pregnant och mjukt målerisk."

Nu är han tillbaks i Bror Hjorths Hus i museets fjärde utställning Återkomst, där tidigare stipendiater tas på pulsen.
Och det är lätt att konstatera att såväl stipendiejuryns som kritikerns omdöme den gången stått sig.
Det är idag en konstnär med en mycket god behärskning av sina uttrycks medel som träder fram i Bror Hjorths hus.
Fokus ligger liksom i teckningsutställningen på ett icke föreställande bildskapande; Perlefelt håller alla möjligheter öppna och avstår från att styra betraktarens blick och associationer.

Hans dialekt är utpräglat abstrakt med linjen och den amorfa, organiskt mjuka formen som huvudsakliga byggstenar i bilder som handlar om rum och rumsligheter och där linjerna bildar nätverk och mönster, upprepas och speglar varandra i sinnrika system.
Teknikerna den här gången är olja på duk, board eller plexiglas. mitt i utställningen som utöver denna utpräglade känsla för linjen också övertygar i sin koloristiska rikedom, har man hängt en kolteckning från stipendiatutställningen. 
Den bilden fungerar som en vilopaus mellan de koloristiska och formmässiga undersökningar som Perlefelt utfört i mindre och större format.
En skärskild eloge måste ges till dem som tillsammans med konstnären svarar för hängning och strukturering av de inalles tolv verken.
Som så ofta i Bror Hjorths Hus är det med en ovanlig fingertoppskänsla för de olika konstverkens inbördes relationer man gått till väga. Resultatet har blivit en utställning som även när det gäller den yttre formen är nära nog perfekt.
Inte minst imponerar kombinationen av utställningens huvudverk, en diptyk där Perlefelts skimrande transparenta måleri använts till en magnifik målning i monumentalformat.
Omgiven av till ytan mindre verk får öppen sluten repetition en självklar huvudroll i det visuella drama som Perlefelt gestaltat.

Det hör till kritikerns inte alltför frekventa högtidsstunder att återse lovande unga konstnärers återkomst efter flera år och kunna konstatera att det som en gång ingav stora förhoppningar utvecklats till ett självständigt konstnärskap. Återseendet av Pelle Perlefelts konst är en sådan upplevelse.

Text: CRISTINA KARLSTAM

 

 

VÄSTMANLANDS LÄNS TIDNING April 2008

Pelle gör sprudlande konst på plexi
Pelle Perlefelts palett är rik på färger. Nu ställer han ut i Västerås.

 -Ja, jag har gått upp i färgkulör på sistone.
Man behöver inte ta konstnären Pelle Perlefelt på orden för att kunna instämma. Vid första anblick slås man av hur hans målningar riktigt sprudlar av varma färger i runda avgränsande fält.

Hans utställning på Kaz Galleri har vernissage i dag och visar hans måleri från det senaste året - en period då måleri på plexiglas stått i fokus.
 -Jag har putsat ytan på plexiglasen med sandpapper så att ytan blir vit och matt, då släpper  de inte genom något ljus.  
Tjusningen med att måla på plexiglas är hur färgen beter sig, menar Pelle Perlefelt.
 -Det tar längre tid att stryka ut den och den ligger mer ovanpå om man jämför med att måla på pannå. Det blir en speciell sorts kulörer. Och två färger har visat sig spöka för Pelle Perlefelt, och tycks alltid finas med på hans målningar.
 -Ja, det transparent järnoxidrött och järnoxidgult.

Sviter han nu ställer ut går under namnet Labyrint/Landskap. Namnet har en koppling till inspirationskällan som är orienteringskartor och sjökort, deras topografiska mönster och nivåskillnader, även på detaljnivå.
Det finns annat grafiskt sammanhang mellan tavlorna på utställningen, för besökaren att finna. Den röda tråden är rörelsen mellan två punkter A och B.
-Betraktaren får själv leta sig fram genom landskapet, säger han och erkänner att han själv inte är någon orienterare.

Pelle Perlefelt flyttade från Linköping till Stockholm i början av 1990-talet för att gå linjen för fri konst på Konsthögskolan.
Han har varit huvudstaden trogen sedan dess, med några avstickare till Tyskland och USA. 
Plexiglaset som konstnärligt material kommer hänga med honom in i framtiden. Även om han inte har några planer på att känd som plexiglasmålaren.

 -Jag kommer fortsätta jobba på pannå och plexiglas, det finns så många olika sorters glas, så det är lite kvar att utforska. Pelle Perlefelts konst visas på Kaz Galleri, och pågår till och med den 27 april.

Text. MICHAEL ERIKSSON

 

DAGENS NYHETER  Januari 2008

En vemodig vårsalong

/Till de mer finstämda verken hör Pelle Perlefelts rymdsvit, som självsäkert placerar sig i en tradition av stillsamt, abstrakt måleri./

Text: HÅKAN NILSSON
Artikelstycke hämtat ur recension av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm

CORREN April 2007

Med lekfull precision
Galleri Alka har lyckats variera sina utställningar på ett vitalt sätt. Med den aktuella utställningen är Pelle Perlefelt tillbaka i sin hemstad och visar fyra större målningar på plexiglas.
De är påfallande individuella målningar i vackra, mättade färger. Deras vitt skilda uttryck gör utställningen i sig extra intressant. De fyra verken gör sig så fint på "Alkaväggen" att de verkar vara ämnade att bli kvar där.

Vapensköldar
Måleriet är utfört med både lekfullhet och precision. Större ytor domineras av en tilltalande matt struktur. De här verkens konturer påminner i någon mån om vapensköldar. Deras storlek står i en viss kontrast till upplevelsen av det tunna plexiglasets lätthet.
Tillsammans med de vackra färgerna bildar formerna dekorativa, men konstnärligt berättigade verk.
Två av målningarna åskådliggör barns fantasier eller drömmar. Det mönster som barkslingor kan bilda när man täljer på en färsk träpinne, kan hos ett barn, via Pelle Perlefelt, flöda ut i stiliga, smått kurbitsaktiga mönster. En liten flicka håller några blommande kvistar i munnen. Dessa prunkande uppenbarelser ser ut att skydda henne mot element hon inte bör komma i kontakt med.

Sällsynt läcker gul färg
På en mattvit målning slungas centimeterbreda, olikfärgade linjer mot en central punkt där de, likt strålarna i en fontän, tvingas vända om mot jordytan igen. Mot det kritvita skapar de klara färgerna en spänst åt konstruktionen
Den fjärde målningen ser vid ett hastigt påseende ut som ett gult fält inramat av en svart bård. Men mitt i framträder ett stiliserat hus, målat med förhållandevis smala linjer i några nyanser ljusrae gult. Uppochnedvänd speglar sig husets gavel mot en tänkt sky. Den här målningen är sannerligen vacker, främst tack vare den sällsynt läckra gula färgen.

Text: SIVERT SJÖBERG

 

DALADEMOKRATEN 12 Augusti 2003

Biologi som naturupplevelse
Utställning i Rättvik visar känslornas verktyg som gör landskapsmåleriets utsikter till insikter

/Ljusare och mera optimistisk är Pelle Perlefelt, född 1966 och bosatt i Stockholm. med en glad färgskala - sådant intryck ger den - målar han utan symbolens omväg cellernas och äggens värld, DNA-kartan och livets uppkomst. Stämningen är snarast euforisk. Under sker!
Någonstans i upplevelsens ytterkant förnimmer man en dekorativ antydan./

Text: BIRGER ERIKSSON

Artikelstycke hämtat ur recension av utställningen Proudly Present i Rättviks konsthall
Medutställare:
Antonio Sognasoldi
Peter Ojstersek
Thomas Zornat

DAGENS NYHETER Mars 1998

En samling tankar i handblåst glas

/I det andra rummet, ett antal oljemålningar, inspirerade av den folkloristiska traditionen. Konstnären Pelle Perlefelts Jättelika, nonfigurativa målningar i klatschiga färger, djärva mönster och skikt, drar besökarens intresse. de är varma, inbjudande.
Nu ställer Andrea Hvistendahl och Pelle Perlefelt ut på Galleri Mejan./

/Pelle Perlefelt har sitt ursprung i Östergötland. Där fann han Roglösa kyrka, av den blev "Väggteckning" i kol. I grova drag har han avbildat porten med sin mästerliga mönsterslinga. Är man sugen spekulant är priset e ö. Det handlar om en hel vägg.
inspirationen till några av de andra verken har Pelle Perlefelt hämtat från Edward Munchs "Skriet". I en av dem har den orange färgen tagit över, målningen är helt skruvad, omöjlig att fokusera. "Under ytan", ett antal maneter fångade i flykten. En annan av målningarna: de geometriska figurerna, ger ett framför-bakom-intryck. mitt i målningen flera avbrott där färgerna går över i chockerande rosa, och bildar effektfulla reflexer.
De andra megastora målningarna, 175x220, har trots sin storlek, kommit till med Pelle Perlefelts lätta penseldrag.
 -Jag har det rätta måttet för måleriet, är 1,90 lång/

Text: SUSANNA HELLBERG

Artikelstycke hämtat ur recension av examensutställningen på Galleri Mejan

 

UPSALA NYA TIDNING 13 September 1997

Att teckna är nödvändigt

Bror Hjorth-stipendiat förnyar genren

Teckningen som självständig konstart fokuseras när årets Bror Hjorth-stipendiat Pelle Perlefelt nu visar sina bilder i Uppsala. Perlefelt blandar ohämmat kol, blyerts och krita i sina fantasirika bilder, skriver Cristina Karlstam.

Genom sitt årliga stipendium till unga tecknare gör Bror Hjorths hus en ovärderlig insats när det gäller att uppmärksamma teckningen som självständig konstart. Att ett stipendium instiftats i teckningsprofessorns namn är en viktig milstolpe i det sena 1900-talets svenska konsthistoria; i tider då den konceptuella konsten huvudsakligen inriktar sig på installationer och s k multimedia är det gamla klassiska hantverket med blyerts och kol värt att uppmärksammas.
Årets stipendiat
Årets Bror Hjorth-stipendiat heter Pelle Perlefelt, född i linköping 1966 och just nu elev vid Konsthögskolan i Stockholm. Sin stipendiatutställning visar han just nu i Bror Hjorths hus och att juryn också denna gång gjort ett gott val är lätt att konstatera.

Okonventionellt
Perlefelt arbetar okonventionellt med skilda material i en och samma bild och glider mellan skilda betydelseskikt perspektiviska plan genom bruket av kol, blyerts, färgkrita och i några fall vinylfärg. Det är en teckningskonst som ligger måleriet nära, och Perlefelt visar också att tekniken håller för arbeten i det monumentala formatet. Men det mesta han visar håller sig i mindre format.
Till sin karaktär är hans teckningskonst kraftfull och samtidigt finstilt, grafiskt pregnant och mjukt målerisk. Kolets närhet till ytan kombineras effektfullt med blyertsens mer tillbakadragna funktion, och tekniken blir därmed ett redskap för en innehållslig skiktning i skilda betydelsenivåer och verklighetsplan. Bilderna saknar egentliga titlar och har enbart geografiska bestämningar: Teckning från Edinburgh, från Göteborg eller från Stockholm. Titlarna väcker betraktarens nyfikenhet och inspirerar till egna associationer.

Text: CRISTINA KARLSTAM

 

CORREN September 1997

5 frågor till

Pelle Perlefelt 31 år och Linköping som får Bror Hjorth-stipendiet för unga tecknare i år. Det årliga priset har delats ut sedan 1992 och går till en elev vid någon av landets konsthögskolor.

I Linköping var du med i Alka ett år, nu går du sista året på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Vad siktar du på när du gått ut till våren? 
 -Först hoppas jag kunna resa till Berlin eller London, åtminstone ett  halvår. Förra året var jag i USA ett halvår och det gav mycket impulser.

Du har använt många olika uttrycksätt, måleri och teckning t ex, har du funnit din linje nu? 

 -Jag vill fortsätta med att väva in olika slags material i samma bild, krita, kol tusch . . . Jag bygger upp bilderna med kontraster, både i materialet och i det jag vill säga.
Konstnärliga förebilder?

 -Ja, det har jag flera, amerikanen Ross Bleckner med sina sinnliga, drömbilder, tyskarna Gerard Richter och Sigmar Polke, en del videokonstnärer som Bill Viola. Och gamla, svenska naturromantiker, Marcus Larsson till exempel.
 -Jag har också hållit på med en del folkloristisk, dekorativ konst och inspirerats av kurbitsmåleriet, folkdräkter och textilkonst.

Du ställer ut 27 teckningar i Bror Hjorths hus i Uppsala 6 september - 5 oktober. Några Linköpingsplaner?

 -Jag skulle gärna vilja ställa ut där, men det finns inget bestämt. Men jag kommer säkert och tittar på den stora Marcus Larsson-utställningen på länsmuseet nu i höst.
Stipendiet är på 10000 kronor, vad ska du göra med pengarna?

 -Jag ska ladda om för min examensutställning på Konstögskolan 6 mars. Då blir det antagligen måleri, men det kan bli teckningar också.                  

Text: ÅSA CHRISTOFFERSSON

 

UPSALA NYA TIDNING 4 September 1997

Hjorth-stipendium till Pelle Perlefelt

1997 års Bror Hjorth-stipendium för unga tecknare tilldelas Pelle Perlefelt, elev vid Konstakademien i Stockholm sedan 1993.
Pelle Perlefelt är född i Linköping 1966 och har också studerat vid konsthögskolan Valand i Göteborg och i USA. Perlefelt får stipendiet för "sitt personliga och variationsrika sätt att teckna. Med grafisk skärpa rör han sig fritt mellan det kraftfulla och det ömsint romantiska".

Lördag 6 september öppnas Pelle Perlefelts stipendiatutställning i Bror Hjorths hus, då Bror Hjorth-föreningens ordförande Ulf Henricsson överlämnar stipendiet på 10000 kronor.
I anslutning till vernissagen berättar stipendiaten själv om sin utställning. Utställningen pågår till och med 5 oktober.
Bror Hjorth-stipendiet för unga tecknare har delats ut sedan 1992.
Det går till en elev vid någon av landets konsthögskolor. Med stipendiet vill Bror Hjorth-föreningen uppmuntra unga tecknare och visa teckningens betydelse som självständig konstart. Bror Hjorth själv var som bekant professor i teckning vid Konstakademien i Stockholm 1949 till 1959.

Redaktör: BO-INGVAR KOLLBERG

 

GÖTEBORGSPOSTEN December 1995

Uttryck i de yttersta skikten

/I Bergrummet möts vi i ett annat illusionsnummer utfört av Pelle Perlefelt. Som vanligt kan man inte gå in i rummet utan tvingas stå vid skranket och kika in, denna gång på ett jättelikt mansansikte upplyst endast av en rad små, svaga ljus (lampor).
Vagheten är verkets styrka, ansiktet tycks målat direkt på stenen, vara ett med klipprummets fondvägg.
Det som gör illusionen fullständig är att Perlefelt genom sin ytbehandling efterliknat klippans struktur och mörker. Det är genom ytan han skapat denna gudabild som tycks vara nästan lika gammal som berget./

Text: CRISPIN AHLSTRÖM

Artikelstycke hämtat ur recension av utställning i Bergrummet, Konstepidemin Göteborg

 

GÖTEBORGSPOSTEN Juli 1995

Sport som slår

Tankeställare för idrottsmän på Göteborgs konstmuseum

/Pelle Perlefelt har direkt på väggen målat en stor kraftfull kolteckning på två brottare. (Det finns som sagt ingen chef längre på museet.) Den ene brottaren dunkar den andres huvud i golvet; han ser nästan ut att ha ihjäl honom. En bra symbolik för idrottens väsen, tycker Pelle Perlefelt själv./

Text: KARIN BOJS

Artikelstycke hämtat ur recension av utställningen Sports in art i Göteborgs konsthall

 

NORRKÖPINGS TIDNINGAR 12 Juli 1995

Nya konstverk i Östgötaleken

/Ett annat nytt inslag i Östgötaleken står Pelle Perlefelt för.
På museets frontvägg sitter hans monumentalmålning Non Stop i rymden. tre apor, med viss anknytning till ett rymdskepp som skymtar i ena hörnet, leker och stojar bland svävande chokladkarameller. 
Titelns Non Stop är tvetydig och humoristisk . Man misstänker att det inte bara är konstnären som driver med oss -Gud vet om inte också aporna skrattar ut oss när vi står där och kisar upp mot museiväggen.
Konstnären Pelle Perlefelt rör sig fritt mellan olika uttrycksätt. I museets undervåning står hans skulptur Källan. Där vill han med hjälp av video, vatten och ljud från valar och delfiner "förstärka upplevelsen av det som är källan till allt liv"./

Text: BIBI FRIEDRICHSEN

Artikelstycke hämtat ur recension av utställningen Östgötaleken i Norrköpings konstmuseum.

 

NORRKÖPINGS TIDNINGAR 8 Juni 1995

Unga konstnärer roar och oroar

Annorlunda vårsalong med lekfullhet och experimentlusta

Nej, någon traditionell vårsalong ordnar inte Östgöta konstförening i år, alla ni som väntat på den. 
I stället har 23 konststuderande ungdomar bjudits in för att roa- och oroa- Östgötapubliken.
De kommer från hela länet och fyller nu en stor del av konstmuseet, och även dess omgivningar, med sina installationer, videofilmer, skulpturer, objekt och, för all del, målningar och grafik också.
/Betydligt tyngre och allvarligare, men oerhört stilig, är Pelle Perlefelts Källan, en installation i granit, plåt, vatten, video och ljud.
En stor, fyrkantig stenstod rymmer själva källan medan högtalarna är gömda i mindre granitblock. Videobilderna och ljudet av vattnet får mig att känna som om det var lite trolldom med i spelet./

Text: MARGARETA CARLSSON RING

Artikelstycke hämtat ur recension av utställningen Östgötaleken i Norrköpings konstmuseum

 

NORRKÖPINGS TIDNINGAR 3 Juni 1995

"ÖSTGÖTALEKEN"

ett intressant avbrott i vårsalongen

"Östgötaleken" kallar Östgöta konstförening och Norrköpings konstmuseum årets variant av Östgötasalongen som invigdes den 21 maj och hänger kvar till den 27 augusti.
Utställningen är en utbrytare. Man har inte velat fortsätta utan avbrott med jurybedömda vårsalonger som alltid medför upprepningar utan letat efter konstnärer under utbildning.
/Oklara saker
Pelle Perlefelt undersöker säkert något han med men hans arbete "Granit, plåt, vatten, video, ljud" är så pass behagligt gåtfullt att betraktaren tvingas undersöka själv, vilket är ett gott betyg./

Text: OLLE BERGQUIST

Artikelstycke hämtat ur recension av utställningen Östgötaleken i Norrköpings konstmuseum

 

FOLKBLADET ÖSTGÖTEN 1994

Prisade för snöigt vildsvin

Snön är inte bara bra att åka skidor på. Den är också ett material med oanade möjligheter.
Fråga bara Pelle Perlefelt och Roger Metto, två konststuderande som nyligen kom tvåa i SM i snöskulptur i Kiruna.
Skulpturen - ett fyra meter högt vildsvin helt i snö.

Pelle Perlefelt från Linköping och Roger Metto från Kiruna studerar på konsthögskolan och utgjorde tillsammans ett av de 18 lag som togs ut till årets SM i snöskulptur i Kiruna, som gick av stapeln i slutet av januari. Tävlingen gick ut på att forma en stor snökub på 3x3x3 meter till en abstrakt eller figurativ skulptur.
Sågar och hackor
-Man använder sågar och hackor. Vi hade en betongsåg, berättar killarna.
Undan för undan växte skulpturen fram. Den föreställer ett jättelikt vildsvin som ligger lite lojt tillbakalutad. Förlagan, som är i betydligt mindre skala, finns att beskåda i Stockholm.

"Ut som ett svin"
-I trappan på konstakademien står ett vildsvin och ett lejon.
Det syftar på att man kommer in som ett lejon och går ut som ett svin, förklarar Roger med ett flin.

Det stora djuret måste ha fallit tävlingsjuryn i smaken, för Pelle och Roger belönades med en silvermedalj i den figurativa klassen. Nu hoppas de att få ställa upp nästa år igen.
-Då vinner vi! Säger grisskulptörerna segervisst.

Arbetet utfördes i närmare trettiogradig kyla och det krävdes rejäla verktyg för att bearbeta den massiva snöklumpen.

Text: BODIL KNUTHAMMAR

 

 

CORREN 15 December 1993

Med vrede och kyla

Två Linköpingskonstnärer ställer ut i Mjölby

Ironi och svart humor utgör i viss grad gemensamma ingredienser i Linköpingskonstnärerna Pelle Perlefelt och Göran Ulvans bilder. de ställer nu ut tillsammans på biblioteket i Mjölby. Likheterna är möjligen skenbara, ja, jag skulle påstå att de rent av är konstruerade. De unga konstnärerna, båda produkter av Lunnevad och Alka som tummelplats, har nämligen utvecklats åt vart sitt håll med var sina värderingar av måleriets innebörd.
För Pelle Perlefelt, förstaårselev på Konstakademien, är formen fundamental, för Göran Ulvan är det innehållet, bildsubstansen, som är viktigast.
/Pelle Perlefelt är fascinerad av de gamla folksagorna och myterna. I dagens verklighet vill han väcka Törnrosa till liv efter den långa sömnen eller återskapa Rödluvans farofyllda skogsvandring. Det är härligt, humoristiskt och stilfullt, och det kitschiga anslaget är så medvetet att det automatiskt tvingar ögat att söka sig runt motivet och upptäcka vad som egentligen sker i bilden.

Avsikten måste vara att genom ett slags simultanism lotsa oss in i de mytomspunna företeelserna och ta dem till oss. Raffinerat, effektivt och med suverän säkerhet sker gestaltningen med hjälp av utsökta färgkontraster i ytor som ställs mot varandra.
Perlefelts målningar spelar i ytplanet utan pretention på illusoriskt djup eller perspektiv. Hans figurer må befinna sig i rörelse men återges i frysta positioner, som stela stoder.
Stilen är expressivt naturalistisk, även om man uppfattar en dialog med föregångare, Matisse exempelvis. Duken har ofta en ornamental fond, heraldiska tecken, blomstergirlanger, organiska slingor.
I "Korpar" är det just bakgrundsmönstret i form av stiliserade hackfåglar som gett bilden dess titel, medan det i "Törnrosa" är grenverket från den kämpahöga häcken som ormar sig in i rummet och även bildar klänningens mönster.

Pelle Perlefelt måste ha väldiga lager av bildintryck för att kunna skapa dessa scenerier. Men trots det kyliga förhållningssättet röjer han en påtaglig närvaro, och jag associerar gärna till Lena Cronqvists måleri utan att ifrågasätta självständigheten i Perlefelts konst./

Text: EWE OLSSON

 

CORREN 14 December 1993

Ny syn på sagor

/Rödluvan och - två hundar. Konstnären Pelle Perlefelt, Linköping ställer ut i huvudbiblioteket 11 december - 15 januari. Han målar i olja, gärna med sagor som bakgrundsstoff. Och då blir det inte alltid enligt förlagan.
I verket Rödluvan finns ingen varg med, i stället ses den lilla flickan ihop med två hundar.
- Jag vill gärna ha med en liten överraskning. Alla förväntar sig en varg - men jag har i stället skapat två hundar, som inte ser särskilt farliga ut, berättar konstnären./

Text: SVANTE STRÖMBERG

Artikelstycke hämtat ur recension av utställning i Mjölby

 

CORREN 8 Maj 1993

Hopplock som visar på talang

Konst handlar mycket om förmågan att fatta beslut, att välja, begränsa och koncentrera.

Pelle Perlefelt är just hemkommen från kurser på den Finlandsbaserade Nordiska konstskolan och för närvarande har han en ateljé i Nya Alka i Linköping i väntan på besked om intagning på Konstakademien.
Han visar nu målningar och teckningar i Galleri K i konserthuset.
Här finns målningar i en rad av expressionismens moden och stilar. En stor del av utställningen har inte så litet av redovisning av skoluppgifter över sig. Här finns en stor och väl genomarbetad modellstudie i klassisk stil men också modeller i samtida tidsdräkter. Sen finns här litet av varje: en husstudie, en åttiotalsdiptyk med ansikte och geometriska former, en naivistisk bild och mycket annat.

När jag var liten fick jag lära mig att det var effektivare att plocka av ett blåbärsställe i taget än att springa från det ena till det andra efter de största bären. I överförd bemärkelse gäller den insikten också konstutställningar.
Man får en känsla av att utställningen är snabbt hopplockad. Flera arbeten tyder dock på ansenlig målartalang, eller kanske snarare många olika målartalanger.
Främst tänker jag på tre målningar i en mera sammanhängande stil:
"Fåglar", "Kronhjort" och "Whoops" - porträtt fyllda av symboler, eller kanske ornamentala mönster fyllda av organiska former. De är fint färgstämda och har en uppfinningsrikedom i stil och utförande som aktiverar bildytan och intresset.
Här är Pelle Perlefelt som bäst. Just nu, kanske det är bäst att tillägga. Mycket tyder på att det kommer att hända mycket positivt i hans bildvärld och bildspråk de närmaste åren.

Text: BO BORG

 

FOLKBLADET ÖSTGÖTEN 4 Maj 1993

Romantik och ironi i utställning

En romantiker, realist och ironiker ställer ut i galleri K i konserthuset.
Pelle Perlefelt står för den roligaste och mest spännande utställningen hittills i detta kulturnämndens galleri.

Utan tillgång till titel (recensionen gjord på hängningsstadiet) vet vi inte om det är en batong, en penis, en orm eller ett slagträ som mannen håller i handen (eller som förlänger armen) på en av målningarna. Men det spelar ingen roll.
Som penisar ser i varje fall trädens knoppar ut på en annan målning.
Ibland blir han riktigt elak som i bilderna om Sverige som turistland. En drift med Sevillautställningen och annan Sverigereklam. ("I use only swedich matches")

Perlefelts romantiska ironi låter någon rida på en lila svan.
I andra målningar finns romantiska attribut som blad, fåglar och tjurhuvud.
Men här finns också en sakligt realistisk skildring av en kvinna i helfigur, fylld av värdighet, inlevelse och sympati.
Leve postmodernismens död!

Text: LASSE JONSSON

 

googlee6345bc62f4d36be.html